Jag lever!

Hej Sverige och resten av världen!!!
Jag tänkte ge er en uppdatering på vad som har hänt sen jag kom till Uganda. Först svara på lite frågor ni har. Ja, jag mår bra. Ja, jag trivs. Ja, jag har sett massa coola saker. Ja, jag saknar Sverige. Ja, det är varmt. Nej, jag har inte bråkat med dom andra tjejerna och nej, jag har inte fått malaria. Än.

jag kom alltså till Uganda 23 sep eftersom det var nattflyg. Vi åkte direkt till Kampala från Endere(Där flygplatsen är) och åt frukost hos Kasaija familjen som är Pastor i kyrkan Julius och familjen gick i när dom bodde i Kampala. De bodde för övrigt också brevid dom när de bodde i Kampala.
Vi vilade lite men sen åkte vi och handlade lite, vi såg stan och försökte smälta att vi kommit fram.
Det vi annars hunnit göra är att vi åkte till Hoima och hälsade på Bitamazire släkten, fastrar, kusiner och gamla gamla vänner. Det var jätte häftigt att åka ut på riktiga landsbygden i Afrika. Det var vägar som inte riktigt skulle kallas vägar i Sverige...snarare plöjd åker eller liknande. Nej jag tror t.om en plöjd åker är lättar att ta sig fram på. Men Julius fixade allt. Sen var det människor, kor, getter, hundar, motorcyklister, cyklister och andra fordon som inte direkt brydde sig om vart eller vilken sida de var på. Mycket intressant att köra här. Det finns regler, det är bara att ingen följer dom.
Hoima var annars väldigt grönt, mycket palmer, buskar, kasawa och andra stora träd med och utan färggranna blommor. Det är kullar eller små berg runt hela Kampala och Hoima och det är vackert. Så otroligt vackert. I Kampala var det inte så varmt, kanske runt 23-25 grader mitt på dagen så det var alldeles lagomt när vi precis kommit. Tyckte iaf jag.
Vi sov över på ett hotell i Hoima och dagen efter åkte i ännu längre ut på landet till Julius land han äger. Det är stor mark, ca 120 hektar mark. Vi gick runt hela den marken och kollade på hans ägor. Så otroligt vackert återigen.  Det var skönt att få röra sig lite och se av allt vad Uganda har att erbjuda. Både statsliv och landsbygden.
Vi åkte sen tillbaka till kampala, det är trip på drygt 3-4 timmar och då var man ganska matt efteråt. På söndagen var vi i kyrkan. Där snackar vi ljudlig kör. Man brydde sig inte nämnvärt om personers öron men oj vilket tryck! Det skulle man ha hemma också. Pastorn som predikade var ja..hur ska man säga...inte det lättaste att förstå. Han pratade engelska.typ. Men pratade så sjukt fort och skrek mer eller mindre att man gav upp efter ett tag. Sarah och Liz, dotter till dom vi bodde med, gick till Julius ungdomsgrupp men jag och Lotta skulle promt titta på hela mötet inne i kyrkan. Misstag! Vi fattade inget. Vi hörde lite Praise the lord och God is Good ibland. Det var allt. Men men det var skönt att ha varit i kyrkan iaf.  När gudstjänsten var slut så var det bröllop i kyrkan som vi tittade på. Kanon fint. Mycket smycken, mycket skrik och tjom. Det gillade jag.
På kvällen åkte vi till Ndere i Kampala och kollade på danser från olika ställen i Uganda. Kanon kanon kanon häftigt!! Ska lägga upp en video så ni får höra och se.
Måndagen kom, dagen vi skulle lämna Kampala och åkta till Pader. Vårat hem för 3 månader. Resan var låååååååång. Vi åkte halv sjuk, halv sex sv tid, och hämtade upp Juliet som är IAS ugandas "chef" som är lite våran kontaktperson här. "Mamma".
Resan gick bra, vi stannade i lira och åt och vilade upp oss lite men fortsatte senare. Längs vägen blev det lite "changing tires". D.vs kisspaus.  Man säger så just för att det var farligt under kriget att stanna längs vägen och man gjorde inga kisspauser då OM man inte fick punka och behövde byta däck. Så nu fick ni lära er det också =)
Väl framme i Pader stannade vi på FN´s ambassad och hälsade på nån och sen gick vi på en riktigt toalett, med toalettstol och doftspray. ALLT! Jag blev kär..Vi åkte sen vidare till vårat hem, som inte har toalettstol utan det är som en urinoar på marken, jag blev väldigt dålig på kvällen. Typ kolik liknande symptom. Men med bön och många toalettbesök så löste det sig.  Jag har lite personliga problem med toaletterna skulle man kunna säga...vi kommer inte riktigt överens. Men tre månader borde göra susen eller??
Det som annars är jobbigt är väl värmen. Jag trodde jag skulle klara det bra efter alla år på Fyrishov men icke. Jag dricker enorma mängder vatten och det måste ju ta vägen någonstan...just det. Mitt personliga problem. Ser ni den onda cirkeln? Eller snarare " MT sluta vara fjantig " cirkeln.  Tur att man får ett tag på sig att bearbeta detta..
Igår så var det en massa möten med de olika ansvariga för olika projekt och organisationer. Vi träffade Florence som är våran kontaktperson i Pader. Hon är chef för ias Pader och på deras kontor hade vi lite fritid med internet en stund som var så nice! När blev jag så beroende av internet?  Vi åkte sen på nästa möte på skolan vi ska vara på som CCF stödjer och där träffade vi rektorn och Alice som är chef för CCF.(Christian Counselling Fellowship) Vi fick ingen rast eller vila direkt utan vi åkte direkt ut på vårat första uppdrag med IAS. Det var två vattenpumpar som skulle överlämnas till två olika byar nån timme utanför Pader. Hos varje by var det fantastiskt häftigt att se deras glädje över vattenpumpen och det nya liv som väntade dom. Hälsa och närhet till deras viktigaste tillgång. De dansade och sjön. De gjorde sjuka grejer med sina röster och tungor som jag ska försöka ge mig in på. jag tror jag kan fixa det. Men inte är det direkt fint haha.
I själva överlämnandet av de färdiga vattenpumparna så var det massa tal från de olika byarnas ledare från alla i ias och vi skulle självklart presenteras. Tur man inte har nått problem med att få uppmärksamhet. Alla hälsar och skakar hand, vissa kvinnor ställer sig på knäna och hälsar. Det är så det visar sin respekt. Alla pratade inte engelska såklart så vi lärde oss lite Acholi på vägen också.  God morgon och tack (som också betyder trevligt att träffas).  Jag och tjejerna fick i vår sista by vara de första som pumpade fram vattnet i den sista byn. Det var kul, dock var det strålande sol där och det blev lite för mycket mig. utan lunch (förutom några kex) så blev jag för första gången i mitt liv svimfärdig. Läskigt. jag hetsåt kex i bilen på vägen tillbaka och mådde mycket bättre dä. Socker räddar liv. hehe.
Det som var fantastiskt med den vårat out in the field upplevelse var deras otroliga tacksamhet. Juliets tal hon höll i de två byarna var otroliga. Hon improviserade båda talen efter det hon såg de behövde höra. Vilken kvinna.
På kvällen så åt vi middag. Vi pratade lite med Susan och Ellen som bor hos Alice också som kommer från Australien. Dom är i skolan just nu och pratar med flickorna och kollar läget i Pader. De hur mysiga som helst. Deras dialekt är oslagbar. De båda bor i Sydney så nu ska jag dit haha. Många ställen jag ska på haha. Får se om det blir fler resor efter den här. Den här lär väl förändra mitt liv som Julius säger. Vad vi än dricker, äter eller ser så är det life changing haha. Har blivit ett litet skämt hos oss just nu. Men det han säger är sant. Det är life changing. Allt vi ser påverkar oss, på olika sätt visserligen men de påverkar.
Det är en utmaning absolut, utmaning hälsomässigt och ens egna tålamod.

Idag så hade vi en ledig dag. Vi har varit på CCF kontor med wireless internet hela dagen. Nu ska vi till min Pader kärlek...FN´s ambassad med EN RIKTIG TOALETT!!!!!!!

Älskar er, älskar Gud och saknar er.
Kram, puss och nyp.

God bless

På återseende!

Jag drar idag! Nu i detta skrivande stund känns det NERVÖST! Igår va jag mest ledsen faktist, det var som om poletten ramlade ner och jag fattade att jag verkligen skulle åka. Men idag har det varit ringa familj och vänner och säga hej då för ett tag och lika så packa det sista. Kolla passet en sista gång, vacckortet, tog malariatabletten och gosat med hästarna en sista gång på ett tag.
Har precis kaffat skype åt mamma och addat henne på min skype. Om du vill adda mig på skype så heter jag mariathereseeriksson87 =D Do it!
Jag kommer att sakna er alla, det kommer vara jobbigt att inte se första snön falla, Steffis bebis, Andreas på tre månader, familjen och alla vänner. Jätte jobbigt.
Men tänk på mig, be för mig och dom andra tjejerna, för tjejerna vi ska träffa och andra som kommer att hamna i våran väg.
Vi syns på skype, facebook eller här på bloggen!!!

Lots of looooove!

God bless

This is a love letter

Lyssna på låten!
I just want you close

Where you can stay forever
You can be sure
That it will only get better
You and me together
Through the days and nights
I don't worry 'cause
Everything is gonna be alright


People keep talking
They can say what they like
But all I know is everything is gonna be alright

No one, no one, no one
Can get in the way of what I'm feeling
No one, no one, no one
Can get in the way of what I feel for you,
You, you
Can get in the way of what I feel for you

When the rain is pouring down
And my heart is hurting
You will always be around
This I know for certain

You and me together
Through the days and nights
I don't worry cause
Everything is gonna be alright

People keep talking
They can say what they like
But all I know is everything is gonna be alright

Jag saknar min Andreas...så sjukt mycket och jag behöver få ut det. Plus att jag dessutom har sveriges värsta mensvärk idag och då blir det inte bättre!


Det är alltså 3 feta sjukt långa månader innan jag kan träffa honom igen. Det är skit jobbigt rent ut sagt.
Ugandaresan ser jag så mycket fram emot men det är jobbigt. SÅ JOBBIGT!


Andreas kom i torsdags (typ på natten) och min fantastiska man hade med sig en present eller igentligen två...fast den ena hade jag igentligen betalat för.( Jag hade skickat rosbud till hans jobb på onsdagen för att reta honom MEN han åkte till tingsryd och hämtade rosen istället så det blev pengar över och då fick han välja nått mer där. Han valde te...som heter gränslös kärlek. Den fick jag..) Jag var jätte nervös när han gav mig presenten för det var en parfym...jag är inte lätt med parfymer..verkligen inte! MEN!! Åh den luktar ljuvligt...jag älskar den. Beyoncé Heat heter den. Så hans första present är utan tvekan mycket väl godkänd!!
Min ljuvliga syster hade dessutom bakat kladdkaka till att han kom så den satt vi åt på natten där och drack te och jag kunde inte fatta att han äntligen var här. Japp..man kan ju tro att man är kär. =P


På fredagen åkte vi till uppsala för att shoppa, åt honom! Jag var nog det drygaste han varit med om. haha. Men jag fick min vilja igenom och det en storlek mindre på byxorna än vad han ville. Sen gick vi i typ alla parker som fanns i uppsala, gick kanske en halv mil om inte mer sammanlagt och bara pratade, myste och tog massa kort. Jag visade alla viktiga platser man måste se om man är i uppsala. Domkyrkan, café Linné, Akademiska sjukhuset, Folkes, slottet, Java och såklart uppsalas mittpunkt Fyrishov...hehe. Vi avslutade kvällen genom att gå på bio. Vi kollade på en riktigt killfilm...lite tragisk nog kommer jag inte ihåg vad den hette, inte för att den var dålig eller så den var riktigt rolig och även om jag gömde mig bakom Andreas hatt emellanåt ganska mycket så var den bra. Grabbarna på bion var dock halvt lyriska tror jag..haha.


Det var en fantastisk fredag!


På lördagen tog vi det lugnt, vi red ut några timmar i skogen. Han fick rida på min häst och jag blev förvånad att det gick så bra! Han var jätte duktig, min häst stack med mig en gång och då tänkte man att nu går det åt skogen men nej då. Hur lugn som helst är min man fast Nippe ville efter Carro. Duktigt!! Det var så mysigt, sen på kvällen blev det middag. Anna-Sara åkte till Uppsala för kulturnatten men vi stannade hemma och gjorde baconinlindadkycklingfilé fylld med ädelost och skinka med ädelostsås gjord med bacon, champinjoner och skinka till. Det var inte äckligt iaf...det kan jag lova. =) Sen tog vi det lugnt i soffan och kollade på film. Kung fu panda fick min mage att få skrattkramper...animerat, det är oslagbart.


Söndagen då var det gudstjänst och fika hos Ingun med några av alla min vänner och sen var det hem för att packa för han skulle ju åka hem på måndagen efter vi varit i vällingby hos ias men nu blev det inte så ändå eftersom det hade varit en tågolycka så han åkte på tisdagen och vilken lycka att få ha honom lite extra. Fantastiskt. Och nu...nu är det torsdag och det känns skit längesedan.


Jag saknar honom...jag älskar honom...det är inte lätt just nu.

Enjoy av min kärlekskranka blogginlägg men...jag är kär. Vad ska du göra åt det? ;)


God bless

Äntligen äntligen äntligen TORSDAG!

OMG!
Har jag suktat efter den här dagen eller vad!

Men det har ju varit några dagar innan torsdagen och vad har den sjukt upptagna helt marvellousa och sjukt bra tjejen gjort?
Jag har träffat människor i mängder och det har varit jätte kul och hektiskt på samma gång. Ooo jag har shoppat!! Sjukt kul. Det blev typ 12 paket våtservetter, handssprit, en ny resväska(vit..WHY!?!?!) en dagbok och smycken (and again...WHY!?!?!?!?) So now you know..även om du inte ville det. Läser du min blogg..så får du skylla dig själv. ;)

Vi har också pratat jag, Lotta och Sarah om hur vi ska ta hand om detta informationsuppdraget vi har på oss om Uganda resan. Kom på många bra saker. Så idag satt jag och pratade med min gamla mentor på Westerlundska och min exsångpedagog om inte vi kan komma till dom och prata i januari om just Uganda resan. Hur det gick? Dom slängde inte på luren i örat på mig...haha nej men vi får väl se=)
Det viktigaste är ju att vi får kanaler som öppnar sig så människor får veta vad som händer utanför deras kvadratrutiga liv! Tragiska nordmänniskor.

Ååå I lost track..ovanligt..inte.

Jag och Sarah har lyssnat på The Blind Boys of Alabama hela dagen...O.O.O.O nu kom jag på en grej! JAG TRÄNADE IMORSE!!! O-M-G!I know!
Jag gick upp halv sju(!) för att köra bil till Fyrishov för att simma(!) med Tim och Sarah. Sarah tvingade mig att simma 1000 meter crawl utan att stanna(!) fast jag redan hade simmat 500 meter. Jag rockade fett! Jag är inte så otränad som jag trodde...l´m pretty pleased with myself..it feels like l have found a greater purpus in my life..(What movie? What movie?? a nickle for the one who knows!) Sen var det liiiiite svårt att slita mig från mina FANTASTISKA exkollis på hovet för vi pratade om allt från barn, att vara gravid, hur träffade jag min Andreas, hur går det på jobbet utan mig (dåligt såklart var svaret) och hur kul det är att vi som singlar för ett år sedan inte är det längre. Kul! Eftersom jag fastnade där med dom blev det en quickdusch sen hem till min Malin. Åh vad roligt. Först och främst vilken kvinna till att baka! Asså kära värld. Jag åt lagoma mängder (Jag lovar!!!) men man! What a woman. Calle har verkliget ett sjukt kap där. Vi ska förresten åka till island nästa år. Jag och Andreas och Malin och Calle =) Grabbarna vet inte om det än...Malin kan ju flytande isländska och varit där flera år så jag kommer få en fest. Jag menar VI kommer få en fest såklart. Efter fikat blev det lite lugnare för då hängde jag och Sarah på Afrikanska institutet. Typ ett bibliotek för endast afrikanska böcker. Hon lånade en massa böcker om rebeller, blodbad och barnsoldater..såkallat easy reading..(!)

Nu har vi kollat på gilmore girls och jag håller på att bli knäpp över att Andreas inte är här än. Han kommer alltså typ på natten..det är typ evigheter dig. SUCK!

Pralle (min gamla ponny) han startar i Monté SM idag på Gävle. Han vann sin senaste start så man håller ju tummarna så dom blir blå.

Nehe..Sarah vill ha datorn. Så det ska hon få.

Det här är vi!!! Lotta, MT och Sarah         

Med mycket kärlek

God bless

The church blesses

Jaaa nu har jag säkert retat upp alla mina "sjukt duktig på engelska" vänner genom rubriken för det är säkert grammatiskt fel, men det struntar jag i!
=)
Ah...söndagar. Älskar man bara inte söndagar. Det är kyrka. Det är vänner. Det är gemenskap och det är fotboll...för Andreas.(Nej nej inte jag. Ta det lugnt, bullmamman MT hade inte tänkt bli hälsosam) Andreas hamnade för övrigt som målvakt idag. Det tyckte jag var väldigt roligt för han skulle minsann göra mål idag mot ett jätte dåligt lag men det hela slutade med att han fick stå i mål...och släppa in ett mål..åt motståndarlaget..(Alltså. INTE göra ett mål utan gav ett mål till det jätte dåliga laget. Men det pratar vi inte så högt om. Det är därför det står i parantes..) Lite ironiskt bara. MEN! Dom vann med 6-1 ändå.

Om vår resa till Uganda kan jag väl säga att vi kom ytterligare närmare resan i våra huvuden. Vi blev uppkallade på scen idag inför församlingen. Scary? Nej inte riktigt.
Det som var skönt var att Andreas Z(Det är många Andreas i mitt liv) följde med upp och pratade på om ias och lite sånt och frågade sen Sarah vad vi skulle göra i Uganda...Ja du(tänkte jag)...vi hade ju gärna berättat det om vi visste...Men hon gav ett fint svar. "Vi ska till en skola..i Pader som heter Pader girls academi." Punkt.
Sen fick jag den roligaste frågan..=S vad är dina förväntningar. Jaha ja. Kul att man fick den lätta frågan. Att se en elefant ville jag säga först..och se en flodhäst...men det blev:" Mina förväntningar är stora. Jag önskar att växa som människa och öppna mina ögon och förståelse för deras kultur." What about that one right! Right!! Now we talking. Jag är on fire när det gäller intellektnivå alltså! Tim sa en rolig grej efteråt; "Vad hände med din riktiga MT? När i hela världen började du säga allt politiskt korrekt? Man undrade ju: Hur länge har hon slipat på det talet? Höhö.."
Hehehe...ja du. Han har ju en poäng där.

Alltså jag kom på en grej. Man måste verkligen tycka sjukt mycket om mig för att palla läsa min blogg. Den är..jag=P haha. Jag är EXPERT på att flyga iväg på sidospår när jag berättar något. MEN jag tycker oftast att sidospåren är intressanta oxå. Och viktiga! Jag skulle bli en sjukt bra pastor, OM jag lärde mig komma tillbaka till poängen utan att någon påminde mig om vart jag var i historien innan jag försvann på mina 3-4-5-6-7-8-9 sidospår..

Tillbaka till kyrkan. Efter att jag chockat alla med min otroliga intellekt (tack vare mitt fina tal på två meningar)så bad dom för oss. NICE! Jag vet att Gud skyddar mig, inte kanske från att det kommer att gå klanderfritt men jag tror på lösningar i alla problem(Utmaningar hade Alex Muguai sagt på SIDA).

Kyrkan var dessutom på ett väldigt givmild humör, vi fick godis! Mitt i gudstjänsten stannades typ allt upp och vi fick godis! Och vindruvor. Alltså vilken kyrka! =D

Sen blev det lunch med Tim. MYCKET mat blev det. Men gott gott gott. Kul att prata/se/skratta och skoja med honom igen..alldeles för längesedan.

Sen bar det av till Märta. Åh vilken brud. Vi pratade, som vi brukar göra och drack te som vi brukar göra och lyssnade på låtar som vi brukar göra. Gött va ordet! Sjukt vad jag kommer sakna det!

Sen!! En jätte viktig sak. På torsdag kommer han. Han med stort H. Är det ens lagligt att sakna någon såhär mycket? Tänk! 4 dagar..det är typ ingenting. Ända typ hur länge som helst. Blä.

Nåja. Nu kom Sarah hem så nu får jag somna. Är ju inneboende hos Bitamazires dåra! Fett kul!

Go natt!

God bless

Skratta dig i form!

Kom och tänka på den här idag...Jag får ont i magen av den!!



Bless
Kiboko

Det neutrala Sverige...eller?

Jag har haft en lektion idag som hette Fred och Konflikt. Ja det innehöll precis det man trodde...Fred..och konflikter.. kul med en rubrik på ämnet som man för en gångs skull FATTADE! Jag menar...roller i ett främmande kontext. Räck upp en hand alla ni som fattade det innehållet på den kursen genom det namnet. Just det. Bara ni överstuderande glasögonormar som inte har något annat liv än att plugga plugga plugga...inte för att jag dömer någon...jag är ju kristen.
Men för att komma till saken.
Sverige. Alltså Sverige. Vet ni vilket privilegie(asså hur stavas det!)det är att bo i landet Sverige? Landet som flyter av mjölk och honung...och vapen. VI!! Du (peka på dig själv) och Jag(jag pekar på mig) bor i ett land som pendlar mellan 1 och 3 plats på vapenexport(per capita räknat) Sverige tjänar, håll i er nu, 85 MILJARDER kronor på sin vapenexport, vi är främst när det gäller det mesta inom missil/vapen/pansar/JAS/grejs forskning. LEDANDE i världen! Och vi ska ta bort militären...bra. Jag menar med så här mycket vapenskapande i detta land kan ju ingen våga attackera oss..nej just de..vi har ju inga vapen själva..dom har vi ju SÅLT TILL TERRORISTERNA!! Kul..Bra tänkt där Sverige..snart kommer våra söner (och döttrar om vi ska vara helt jämställda som vil lärde oss på GENUS lektionen på förmiddagen) att då bli skjutna på hemma plan med kulor som det står MADE IN SWEDEN på..ironiskt. Inte för att jag faktist tror att vi hamnar i krig o.s.v men come on! Jo. Vi är hycklare också..Vem kommer inte ihåg Afganistan kriget?? (okey bortsett från ni överhöga sena70talister tidig 80talister som bara snurrade runt på någon bakgård och drack hembränt..skit coolt...verkligen..) I det kriget ökade Sveriges vapenexport med...80 procent!!!!! Kul...så alla amerikanska söner som ligger döda och sörjda av massa fruar och mammor är märkta med MADE IN SWEDEN...nåja någon gång ska vi väl få vara ledande över USA. Kan vi inte slå dom i Hockey så tar vi dom i krigen..fast vi inte ens är med..personligen liksom. Medans Sverige ökade i försäljning i vapen så satt våran fina gulliga "neutrala" regering och fördömmer detta krig fast dom tillåter vapenexporten just dit..BRA!! Suck...tänk om ändå jag fick styra detta land. Då skulle landet faktiskt även i praktiken flyta av mjölk och honung fast i form av choklad och...mer choklad=D
Men nog med cynism...Jag är glad att bo i Sverige. Vi har ju snygga män! =D

Annars så har dagen avslutats med en stor buffé med alla PRA102 praktikanter och det var feststämmning. Efteråt satte några av oss ner och spelade först bubblan och sen USA som min tvilling Marie-Therese Eriksson(JUST DET!! Typ samma namn som mig! COOLIGT!) lärde oss. Det tog tid att spela det...det var spännande det stod mellan mig och en kille som heter Max ett bra tag på slutet men det slutade med att han vann...eller han troooor han vann jag låter han invaggas i den tron men ALLA vet att kvinnor ALLTID vinner egentligen. Oavsett slutresultat i spel eller diskussioner. Bara så du vet Andreas=D

Mer om min tvilling. Hon heter alltså som jag! Bortsett från att jag heter Maria och hon Marie..but still! Hon ska till Sri Lanka. Skit coolt tycker jag. Det kommer en bild på oss så snart jag lagt upp den på min dator hemma=D

Nej jag måste verklige gå och packa nu. Måste vara ute ur mitt rum imorgon bitti och jag är väl inte känd för att vara direkt ordningsam..imorgon bär det hemmåt mot Uppsala igen. Blandade känslor.

Med mycket kärlek

God bless

Sjukt rolig dans vi lärt oss

Checka in denna härliga syd Afrikanska gumboot dansen vi lärde oss på workshopen igår. Den kom till genom att gruvarbetarna inte fick prata med varandra i gruvorna och började då signalera genom att slå på sina gummistövlar och på fritiden tävlade dom olika gruvdistrikten mot varandra i dessa gummistöveldanser som då uppkom=) Enjoy!

Första blogginlägget Whohoo eller nått..

MEN TJA!

Då har även jag blivit indragen i denna "Se mig, hör mig" värld genom bloggande. Jag hymnar inte om att jag gillar uppmärksamhet men jag begränsade mig åtminstonde till mina närmaste tidigare men nu söker jag uppenbarligen uppmärksamhet här också. Trevligt.

Varför bloggar jag?
För att må bra (så bra man kan må borta från mamma) enlig vår psykolog på utbildningen, för att informera våra nära och kära hemma i Sverige att vi mår bra och för att döda massa steriotyper om Afrika. Typ. Dom äter ju inte alls upp olydiga barn mamma...ja typ sånna =D

Men för att skriva lite vettigt. Jag är i Härnösand just nu. Sista veckan. Skit tråkigt. Det har varit så lyxigt och roligt och lärorikt och fantastiskt! Jag älskar Norrland. I do. Dalarna i mitt hjärta men Norrland...det är liksom en annan kaliber.
Vi har lärt oss massa matnyttigt och mindre nyttigt för våran Uganda resa men allt känns spännande. Man trodde man fattade att man skulle åka men jag tror att jag börjar förstå NU att jag SKA åka. Bättre sent än aldrig. Börjar också förstår att jag kommer hem. Hem. Vad är då mitt hem? Spännande. Kanske blir Afrika mitt hem nu?

Nej jag ska inte skriva bort hela min lektion även om detta var( över förväntan) roligt. =D

Med mycket kärlek!

God bless