Jag är brun!

Okey, jag är i ett hett land. Börjar förstå det nu..

Vi har varit ute på fält nu 4 dagar och det har sannerligen satt igång pigmentförändring på mig.
Visst förväntade jag mig att bli brun men inte så här brun! Och! Det är världens bondbränna...så vansinnigt oglamoröst så det finns inte..hahahaha=D
Just nu ser jag fram emot nästa helg, för då ska jag på safari tillsammans med Lotta. SÅ HELT SJUKT VANSINNIGT ROLIGT!!!=D=D=D
Sen när jag kommer hem från det så är det bara 6 veckor innan jag är hemma hos mamma och pappa och ANDREAS!!!! Hur i hela världen kan man sakna någon så mkt??? Är det ens möjligt...det är helt sjukt!
MEN! Ja jag saknar mina kära hemma men det tar faktist inte bort glädjen från att uppleva allt här. Det är bara jobbigt när jag inte har nått att göra. De är i mina tankar såklart men då tänker jag på att jag vill att de ska uppleva det jag upplever.

Jag känner verkligen vilken skillnad det är på mitt inre liv, jag har aldrig bett eller läst så mkt bibel förut, jo kanske på Hampe och andra festivaler men jag känner mig mycket tryggare än innan.
Oavsett vad som händer så är jag trygg, stark och har en massa kärlek.

"Ty Gud har inte gett dig modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens" 2 Tim 1:7

Det har hänt 2 mord i Pader city de senaste dagarna, ena mordet var en make som mördade sin 3 fru(ja de har flera fruar här) för att han trodde att hon hade smittat han med HIV och dumpade kroppen mitt i vägen mitt i Pader med levern utskuren. Det hände i helgen och igår morse dödade ett par vakter en man utanför ett hotell pga att han tjafsade med dom på morgontimmen där. Helt sjukt! Men då är det så skönt att jag kan vila på Guds ord att anden jag har är inte modlös utan full av kraft. Kraft att leva carpe diem och kraft i bön och fylld av kärlek.

"Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."
Matt 6:33-34
Så jag tänkte försöka ändra min mentalitet nu och faktist inte tänka på morgondagen och söka ännu mer efter Guds kärlek.

Mycket kärlek från mig och väldigt mkt kärlek från Gud till er alla!

God bless

Snacka om förändring på humör på mig! Okay, jag har mina dipps men lite bön, lite bibel och lite dos av Mary skämt så är jag tillbaka på rätt humörspår igen. Nu har jag varit med IAS ute på fält igen, denna dag var vi i Sub-countryn Omot och byn Adece. Jag gick tillsammans med Dennis Lanek och vi intervjuade den som var ansvarig för hushållet vi kom till. En man blev jag imponerad över nej mer fascinerad faktiskt. Han var 25 år, hade 3 fruar och 9 barn. Ett barn måste ha varit kanske 13...do the math..
En annan sak som man upptäcker i hushållen är atmosfären. Där finns inget som heter stress, blödande magsår eller spännings huvudvärk..det är du, din familj, dina djur och vardags sysslor som gäller. Nothing more, nothing less. Så länge du har tillgång till vatten och har mat för dagen är du en lycklig människa. Nu finns det såklart hushåll som inte har det lika bra som dom vi var på men det är ju för att de inte fått hjälp än. Det är väldigt "ögonöppnande" att vara där ute för du ser enligt dig fattigdom och svårigheter men glädjen de har och ödmjukheten de känner inför varandra och dem själva slår alla västlänningar. Jag har aldrig träffat ett gladare folk! De skrattar, ler och skämtar om allt. De har otrolig självdistans, älskar att skratta åt varandra eller sig själva. I kyrkan märker man vad äkta hängivelse kan leda till. De blir återupprättade, helade och man ser den äkta glädjen flöda över trots allt dessa människor gått igenom. De har dödat, de har blivit hotade, de har blivit utnyttjade, de har blivit skjutna och de har blivit jagade, om några ska ha en slag "rätt" att säga att det inte finns någon Gud pga allt de gått igenom eller om det finns en Gud varför tillät han det hända? Så är det dom. Men det är här du ser vilken helare Gud är i deras liv. De fick tillbaka sin livskvalitet, de blev helade innefrån, de blev sedda och hörda och fick uppleva kärlek som är villkorslös och en kärlek som aldrig tas ifrån dom. Allt har dom för att de har inget annat. Vi är bortskämda, klart vi har tuffa tider, vi förlorar nära och kära, förlorar jobb eller vänner men jag tror inte många av oss ha varit tvugna att för att få behålla livet måste du döda dina föräldrar/barn/syskon. När vi har det så bra som vi har det har vi ingen anledning att vända oss till Gud för hjälp. Gud är en gentleman, han väntar på att vi ska bjuda in honom in i vårt liv. Han kommer inte in rusande själv utan han väntar på att vi ska säga hjälp, nu orkar jag inte mer. Jag behöver hjälp från den som är större än mig. Det är vårat största problem. Vi är för bortskämda och vi är för stolta. Jag kan själv är våran mentalitet, men inte Guds. Guds mentalitet är tillsammans är vi starka (vilket oxå är kommunals slogan=P) Jag tror på Gud. Men jag tror inte bara på Gud som religion, jag har också Gud som vän, himmelsk pappa och evig kärlek. Det vill säga jag har en relation som är levande inte bara en död religion. Har man en relation med någon behövs det också att man möts halvvägs. Gud har redan gått halvvägs för alla människor genom att han sände Jesus för att dö på korset för oss, där öppnade han upp för att vi utan krav kan komma till honom oavsett vad vi gjort, sagt, sett, känt eller upplevt. Det är dags att vi precis som människorna här i Pader ger hela oss till Gud för det är bara där riktigt, ärlig och sann kärlek finns.
Det står i bibeln att vi älskar därför att han älskade oss först. 1 joh 4:19
Sen tänkte jag på den här tanken ( för att vi är alldeles för inrutade och "ovisa" att någonsin förstå allt som har med Gud att göra ) man brukar ju säga att om man inte visste vad sorg va, hur vet man då vad glädje är?  Kanske är det ingen tröst, är man mitt i sorg är det absolut ingen tröst (det vet jag av erfarenhet) men man kan nog inte uppskatta glädjen på samma sätt om man faktiskt inte fick uppleva sorg. Allt handlar om ödmjukhet för livet. För Gud.
Nehe nu har jag snurrat runt tillräckligt. Jag har så många tankar som bara måste ut ibland =D
Nu ska jag sova och imorgon hoppas vi på en lika bra dag som idag.

Läs gärna mer på 1 joh 4:7-21

God bless!

Då har jag varit i Pader i en vecka frisk och vilken skillnad på humör det blir på mig på en gång. Det har varit utan tvekan en ganska intensiv vecka med många turer ut i fält. Denna vecka och nästa vecka är utvärderings veckor med två roliga män. Vad vi gör är att vi delar upp oss på olika sub-countrys och intervjuar byar som har fått hjälp av IAS eller en annan organisation som heter WEDA. Vi har jobbat fram ett frågeformulär som huvudmannen/kvinnan för byn ska svara på. Det är tre olika projekt som har används i byarna FSAL, WASH och CEP. Jag åkte till en sub-country som heter Lacek Konya som självklart låg längst bort från Pader av alla S-C men vilken resa!!! Det är den värsta vägen i Pader, det hade dessutom regnat så mycket att man mer eller mindre dansade fram. Dennis som körde var väldigt fokuserad men hur roligt som helst var det. Det är som att köra på glans is. Vid de olika hushållen fick jag fina erbjudanden att stanna hos dom som man lite artigt fick tacka nej till men vissa hushåll var sannerligen enträgna...Något som fascinerade mig var barnen...Det var första gången de såg en vit människa. FÖRSTA GÅNGEN!! När jag sträckte fram handen för att hälsa sprang de undan för de trodde jag var ett spöke eller ond ande. Men jag har lärt mig lite acholi så jag försökte säga hej och  hälsa på dom och då var det ngra som gick fram och tog i handen, vissa höll kvar min hand och vände den upp och ner, skrapade på huden för att se om den vita färgen gick att klia bort. Sen började de fråga vår andra Dennis som var med (inte chauffören) vilket land jag tillhörde och han svarade där solen går upp och sen lite till, de frågade vilken stam jag tillhörde och han svarade att vi inte hade olika stammar och de blev SÅ chockade. Nästan som om dom tyckte synd om mig, det var som om jag inte hade någon härkomst. Jag tog lite bilder med kameran och visade barnen bilden och de skrattade så de tjöt när de såg sig själva i en position som var alldeles nyligen, de kunde inte riktigt förstå hur det kunde fastna på en skärm, de vände på kameran, knackade på skärmen och skrattade och skrattade. Jag underhöll dom lite med att göra lite roliga grimaser medan Dennis gjorde intervjun på huvudmannen för byn (som för övrigt har 4 fruar) och vad barnen skrattade. Det var så mysigt att vara där.
Vi fick internet igår till datorn. HALLELUJA!! Kunde skypa med Andreas för första gången på en månad UNDERBART!

God bless

Lite bilder..kolla fb om du vill ha fler.

Fr.v. JAG, Lotta, Sarah och Liz

Pader pader pader

Jag är tillbaka i Pader. Så så så sjukt nice!

Det är mycket varmare här än i Kampala och definitivt varmare än i Sverige. 

Det är så roligt att träffa mina fantastiska resekamrater igen, jag var verkligen så nära att ge upp ett tag. Verkligen. 

Jag hade Julius nr framme på mobilen för att säga TA HEM MIG!!! 

Det är inte kul att vara sjuk borta i ett varmt land.  

Men med massa stöd från mamma, pappa och Andreas så gav jag inte upp. Sen är jag ju en fighter inbillar jag mig så jag kände att jag skulle tappa min image om jag åkte hem...=P 

Den här veckan är vi med IAS, det är grundplanen iaf.  Vi åker nog ut på mkt fält arbeten och det ska bli härligt.

Men det var lite roligt att oavsett vart vi är (jag och Lotta) så får vi sååå mycket uppmärksamhet. Motorcyklister(border borders) skriker muzungo muzungo eller madame!! Och barnen vill klappa på en och pratar på om dittan och dattan på deras språk...fattar ingenting men så länge du ler är dom nöjda. Väldigt roligt och underhållande faktiskt...

Jag köpte med mig lite presenter till Alice, Caroline och Mary här i Pader. Caroline fick sina smyckesmatrial och Alice fick hemartiklar och en parfym och Mary fick en parfym. Jag var lite orolig över Marys present för hon gillar att göra narr av gåvor hon får men hon blev jätte glad. SKÖNT!

Florence har  lovat att fixa mina naglar. Åh denna fina vackra kvinna. Hon är ju förövrigt min chef här i Pader. Vi får inte göra nått som hon inte tillåtit. Hon har koll=) 

Min underbara vänner och familj tack för era böner och uppmuntrande ord när jag var så sjuk. Nu litar jag på att tabletterna ska göra mitt öra bra och att de sista hostningarna ska sluta..

Jag är äntligen glad. Ända in i benmärgen i mig så är jag så glad. Glad över er mina vänner, över att jag har en sån fantastisk familj och släkt och sååååå glad att jag har den bästa killen i världen.  Och han är min! =D

Mest glad är jag över min frälsare, min guide och min hjälpare. 

Som reser mig när jag är som svagast och gör mig starkare än jag var innan. Han är klippan jag står på och den jag litar på och som aldrig sviker. Han är helaren och min himmelska fader. Jag är så lycklig att jag är så älskad av Gud, Mamma, pappa, syster, mormor, morfar, vänner och min  Andreas. JAG ÄR SÅ TACKSAM!!! 

"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: Gläd er. 

Låt alla människor få se hur fördragsamma ni är. Herren är nära.

Gör er INGA bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta ALLA era önskningar. DÅ skall Guds frid, som är mer värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus."     Fil 4:4-7

Gamla MT är tillbaka!

God bless!!

Piller , piller, piller och mer piller

Jag tror Ugandier har en förkärlek till mediciner...har du hosta? Ta 4 olika mediciner. Har du blockerad trumhinna? Ta 2 andra mediciner och addera med lite nässpray...
Jag har nog aldrig varit med om att behöva äta 4 olika slags mediciner i en månadstid PLUS ta nässpray och andas in kemikalier från en inhalator(lr vad det heter på sv.) Men nog lär man sig nått av det här också...man borde ju lära sig nått iaf..undrar vad det är bara=P


Så den här dagen har jag mest varit på SAS kliniken. Först träffade jag min huvuddoktor. Dr. Grace som fixade att jag fick träffa en öronspecialist och mellan dom olika tiderna slängde jag och Agnes i oss lunch.
Något som var väldigt roligt på SAS var att i väntrummet lyckades jag få en ny vän som var evangelist här i Kampala, hon var lika gammal som mig och hur go som helst. Sen träffade jag en man som pladdrade på väldans om olika länder och ja alla vill ju veta vad jag göra i Uganda och vad tycker jag om deras fantastiska land och mat och människor och djur och bla och bla...MEN det är ju väldigt väldigt trevliga människor som frågor =) Fantastiskt snälla allesammans!

Imorgon är det shopping som gäller och sen tillbaka till Pader på söndag morgon. Ska bli kul att träffa alla igen.

Jag måste erkänna en grej...Jag älskar Sverige...Galet vilket rent och fint och vackert land...jag saknar mitt land..
Här andas man in avgaser hela tiden och vandrar bland sopor...det är kanske det största minuset...annars är ju naturen oslagbar o så men stadslivet är ingen höjdare...avskyr vägarna, avskyr alla pit holes och bilköer, border borders och friterad mat doften som är överallt...AVSKYR!
Ge mig en grön granskog med mossa en ljummen sommarkväll men massa liljekonvaljer...

Ska inte ta mer av din tid så God bless!

Soul sister

Jag fick en fantastisk link pa min facebook...sangen jag och Jannie sjong hela sommaren tillsammans. Sangen som fick en att skratta och bara vara sa glad. Jag har nog aldrig behovt laten sa mycket som nu. Tack Jannie! Du ar min soul sister! Alskar dig sa mycket! Den har laten var den som spelades mest i sommar och det betyder att jag blev helt over huvudet kar i Andreas till den har laten...haha. Kul kuriosa om den laten.
Idag har jag varit pa besok hos min chauffors hem. Henry hamtade mig halv nio och jag fick traffa hans fortjusande fru Agnes och fick farskpressad Passisonsfrukt juice och simsim kakor. Kollade pa deras brollopsfoton och bara umgicks i en timme medan Henry lagade bilen. Jag akte sedan till kyrkan med Henry dar min andra chauffor hamtade mig till IAS kontor dar jag hjalpte till med lite pappersarbete. Sorterat lite rakningar och annat kul. =P Nu vantar jag pa att Prossy fran kyrkan ska komma och hamta mig sa vi kan kopa lite material till smycken som jag ska ge till Caroline i Pader. Caroline ar en 16 arig tjej som bor hos Alice som vi bor hos. Hon gillar att gora smycken sa jag vill kopa lite material. Sen maste jag forsoka ta mig till en supermarket for att kopa grejer till oss i Pader som tval och annat trakigt. Men jag far nog antagligen lov att gora det pa lordag istallet.
Imorgon ska jag till SAS kliniken for en re-check pa min halsa och eftersom jag fortfarande ar typ dov pa hoger ora och fortfarande har hosta sa ja du...jag skiter i vilket. Jag ska tillbaka till Pader. Jag mar bra i skallen sa det har ar ju bara petitesser. Jag har inte tid med det har. Jag vill gora det jag kom hit for inte vara pa vila i huvudstaden. Vet ni hur sjukt trakigt det ar att vara sjalv??? Sa pa sondag ar det tillbaka till Pader hur det an ar med halsan. Sa det sa.

God bless!!

LOVE YOU

Vill du smsa mig?

Da ar mitt nr +256789662466


Lite billigare att sms pa det an pa mitt svenska simkort.

God bless!

Ingen halsa utan sjukdom -ingen sorg utan gladje

Ja, livet kan ju inte alltid ga som man tankt sig. Ett: jag maste lara mig att det ar inte alltid jag som bestammer vad som hander. Finns en lite storre bakom allt...tva: att vara sjuk i ett land du aldrig varit i ar inget jag rekomenderar. Tre: Jag vaxer val som manniska genom att vara sjuk oxa..antar jag.

MEN!! Jag larde mig den 7 Oktober att jag har fantastiska vanner!!!! Jag har aldrig fatt sa manga gratulationer forut och wow vad jag behovde dom. Min fodelsedag spenderades nerbaddad i soffa och sen packade jag ryggsacken infor resan tillbaka till Kampala for min tid pa SAS kliniken hos Dr. Grace. Ni som kanner mig vet ju hur jag verkligen alskar sjukhus och doktorer...inte. Men jag kunde ju trosta mig med att pa min fodelsedag fick jag iaf vara feberfri sa att jag pa hotellet i Lira kunde ata lite spagetti. =) For er som inte kan geografin i Uganda sa ar Lira typ halvvags till Kampala. Kampala ar alltsa huvudstaden i Uganda.
Nar vi kom till kampala sa akte de direkt med mig till kliniken och Dr. Grace borjade undersoka mig. Det vi kanske trodde att jag hade var antingen malaria eller ngn slags blodinfektion p.ga all smarta jag hade haft i flera dagar men eftersom jag inte hade feber nu och inte heller smarta sa koncentrerade sig Dr. Grace pa hostan och hoger ora som jag inte hor pa. Jag fick diagnosen...oroninflammation och astma. Sa jag fick mangder av mediciner och en inhalor for min astma. ASTMA!!! Jag har aldrig haft astma!!!! men men...Doktorn bestammer. Sa nu har det gatt 5 dagar och jag ar inte battre. Kanske lite lite lite mindre hostningar och kanske liiiiite mindre dov i orat...Sa jag aker tillbaka till Pader pa Sondag. Sa nu far ju inte tjejerna det lugnt nar jag kommer tillbaka. Jag behover mina vanner!!

All love to you!!!

God bless

Roligate spelet ever!!