Då har jag varit i Pader i en vecka frisk och vilken skillnad på humör det blir på mig på en gång. Det har varit utan tvekan en ganska intensiv vecka med många turer ut i fält. Denna vecka och nästa vecka är utvärderings veckor med två roliga män. Vad vi gör är att vi delar upp oss på olika sub-countrys och intervjuar byar som har fått hjälp av IAS eller en annan organisation som heter WEDA. Vi har jobbat fram ett frågeformulär som huvudmannen/kvinnan för byn ska svara på. Det är tre olika projekt som har används i byarna FSAL, WASH och CEP. Jag åkte till en sub-country som heter Lacek Konya som självklart låg längst bort från Pader av alla S-C men vilken resa!!! Det är den värsta vägen i Pader, det hade dessutom regnat så mycket att man mer eller mindre dansade fram. Dennis som körde var väldigt fokuserad men hur roligt som helst var det. Det är som att köra på glans is. Vid de olika hushållen fick jag fina erbjudanden att stanna hos dom som man lite artigt fick tacka nej till men vissa hushåll var sannerligen enträgna...Något som fascinerade mig var barnen...Det var första gången de såg en vit människa. FÖRSTA GÅNGEN!! När jag sträckte fram handen för att hälsa sprang de undan för de trodde jag var ett spöke eller ond ande. Men jag har lärt mig lite acholi så jag försökte säga hej och  hälsa på dom och då var det ngra som gick fram och tog i handen, vissa höll kvar min hand och vände den upp och ner, skrapade på huden för att se om den vita färgen gick att klia bort. Sen började de fråga vår andra Dennis som var med (inte chauffören) vilket land jag tillhörde och han svarade där solen går upp och sen lite till, de frågade vilken stam jag tillhörde och han svarade att vi inte hade olika stammar och de blev SÅ chockade. Nästan som om dom tyckte synd om mig, det var som om jag inte hade någon härkomst. Jag tog lite bilder med kameran och visade barnen bilden och de skrattade så de tjöt när de såg sig själva i en position som var alldeles nyligen, de kunde inte riktigt förstå hur det kunde fastna på en skärm, de vände på kameran, knackade på skärmen och skrattade och skrattade. Jag underhöll dom lite med att göra lite roliga grimaser medan Dennis gjorde intervjun på huvudmannen för byn (som för övrigt har 4 fruar) och vad barnen skrattade. Det var så mysigt att vara där.
Vi fick internet igår till datorn. HALLELUJA!! Kunde skypa med Andreas för första gången på en månad UNDERBART!

God bless