Snacka om förändring på humör på mig! Okay, jag har mina dipps men lite bön, lite bibel och lite dos av Mary skämt så är jag tillbaka på rätt humörspår igen. Nu har jag varit med IAS ute på fält igen, denna dag var vi i Sub-countryn Omot och byn Adece. Jag gick tillsammans med Dennis Lanek och vi intervjuade den som var ansvarig för hushållet vi kom till. En man blev jag imponerad över nej mer fascinerad faktiskt. Han var 25 år, hade 3 fruar och 9 barn. Ett barn måste ha varit kanske 13...do the math..
En annan sak som man upptäcker i hushållen är atmosfären. Där finns inget som heter stress, blödande magsår eller spännings huvudvärk..det är du, din familj, dina djur och vardags sysslor som gäller. Nothing more, nothing less. Så länge du har tillgång till vatten och har mat för dagen är du en lycklig människa. Nu finns det såklart hushåll som inte har det lika bra som dom vi var på men det är ju för att de inte fått hjälp än. Det är väldigt "ögonöppnande" att vara där ute för du ser enligt dig fattigdom och svårigheter men glädjen de har och ödmjukheten de känner inför varandra och dem själva slår alla västlänningar. Jag har aldrig träffat ett gladare folk! De skrattar, ler och skämtar om allt. De har otrolig självdistans, älskar att skratta åt varandra eller sig själva. I kyrkan märker man vad äkta hängivelse kan leda till. De blir återupprättade, helade och man ser den äkta glädjen flöda över trots allt dessa människor gått igenom. De har dödat, de har blivit hotade, de har blivit utnyttjade, de har blivit skjutna och de har blivit jagade, om några ska ha en slag "rätt" att säga att det inte finns någon Gud pga allt de gått igenom eller om det finns en Gud varför tillät han det hända? Så är det dom. Men det är här du ser vilken helare Gud är i deras liv. De fick tillbaka sin livskvalitet, de blev helade innefrån, de blev sedda och hörda och fick uppleva kärlek som är villkorslös och en kärlek som aldrig tas ifrån dom. Allt har dom för att de har inget annat. Vi är bortskämda, klart vi har tuffa tider, vi förlorar nära och kära, förlorar jobb eller vänner men jag tror inte många av oss ha varit tvugna att för att få behålla livet måste du döda dina föräldrar/barn/syskon. När vi har det så bra som vi har det har vi ingen anledning att vända oss till Gud för hjälp. Gud är en gentleman, han väntar på att vi ska bjuda in honom in i vårt liv. Han kommer inte in rusande själv utan han väntar på att vi ska säga hjälp, nu orkar jag inte mer. Jag behöver hjälp från den som är större än mig. Det är vårat största problem. Vi är för bortskämda och vi är för stolta. Jag kan själv är våran mentalitet, men inte Guds. Guds mentalitet är tillsammans är vi starka (vilket oxå är kommunals slogan=P) Jag tror på Gud. Men jag tror inte bara på Gud som religion, jag har också Gud som vän, himmelsk pappa och evig kärlek. Det vill säga jag har en relation som är levande inte bara en död religion. Har man en relation med någon behövs det också att man möts halvvägs. Gud har redan gått halvvägs för alla människor genom att han sände Jesus för att dö på korset för oss, där öppnade han upp för att vi utan krav kan komma till honom oavsett vad vi gjort, sagt, sett, känt eller upplevt. Det är dags att vi precis som människorna här i Pader ger hela oss till Gud för det är bara där riktigt, ärlig och sann kärlek finns.
Det står i bibeln att vi älskar därför att han älskade oss först. 1 joh 4:19
Sen tänkte jag på den här tanken ( för att vi är alldeles för inrutade och "ovisa" att någonsin förstå allt som har med Gud att göra ) man brukar ju säga att om man inte visste vad sorg va, hur vet man då vad glädje är?  Kanske är det ingen tröst, är man mitt i sorg är det absolut ingen tröst (det vet jag av erfarenhet) men man kan nog inte uppskatta glädjen på samma sätt om man faktiskt inte fick uppleva sorg. Allt handlar om ödmjukhet för livet. För Gud.
Nehe nu har jag snurrat runt tillräckligt. Jag har så många tankar som bara måste ut ibland =D
Nu ska jag sova och imorgon hoppas vi på en lika bra dag som idag.

Läs gärna mer på 1 joh 4:7-21

God bless!