Mot vem ska du vara ärlig. I uppväxten så är det mot familj och skolpersonal. Du ska också alltid vara ärlig mot dina kompisar och det "fulaste" i stundens hetta i nån barns diskussion är att anklaga dem för att just ljuga. Du ljuger! Du ljuger! Du ljuger! Vem har inte skrikit dessa ord och känt sitt innersta gå sönder av sveket när nån just förminskar en, tar bort ens egna ärlighet.
Sen blir man större. Då ska man vara ärlig mot sin partner, livskamrat. Du ska vara ärlig mot din arbetsplats och alla människor i sin närhet. Man börjar dock färga sin ärlighet. Man inbillar sig att den blir mer lätthanterlig. Att ärligheten helt plötslig kallas vit lögn, det är inte viktigt. Det är inte lögn så länge den är vit. Vilka är vi att bestämma färg på lögn. Vilken är jag att bestämma hur min partner reagerar på ärlighet gentemot vit lögn gentemot ren lögn....vad är skillnad på lögn och vit lögn.
Så du är ärlig eller ljuger mot alla runt i din närhet. Vad är du mot dig själv?
Vi börjar med uppväxten även här. Du lär dig att vara ärlig mot dig själv. Eller?
När du blir större. Då är man ärlig mot sig själv i sin relation och i sin arbetsplats. Eller?
Jag har aldrig varit ärlig mot mig själv. Alla mina behov har alltid stått förbi föräldrars egna "vad de tror är bäst för mig". Det är livet som förälder, kommer man inte ifrån och något som behöver finnas.
Men vad är ärlighet mot sig själv när man är barn. Vad behöver man göra för att lära sig från barnsben att vara ärlig mot sig själv, till sitt innersta.
Lek med tanken hur världen skulle se ut om alla växte upp med en sund ärlighet mot sig själva. Hur skulle sjukskrivningarna se ut? Utbrändhet?
Vad är ärlighet mot sig själv?
Är det att lyssna på kroppen?
Lyssna på själen?
Höra på sina drömma?
Att vara ärlig mot andra är nogsvårt men att vara ärlig mot sig själv är svårast.
Jag har massa vita lögner i mitt liv. Anpassa dig efter samhället. Anpassa dig efter den sociala normen. Stå inte upp för dig-stick inte ut. Gör inget väsen, gör som alla andra vill. Då blir du accepterad, då tjänar du pengar, då får du vänner, du är normal, du är "svensk".
Jag tror att "jantelagen" grundar sig i att vi inte ska vara ärliga mot oss själva. Om jag är ärlig mot mig själv så kan inte den typiska svenska jantelagen få nått att fästa i.
Vad kan man tvinga sin kropp till som sitt innersta väsen känner är fel. Hur mycket kan man stå ut med tills hela sitt system slås ut. Ärlighet föder kroppen, lögner utmärglar den.
Stay true to your self. Love you as in Your self. Genom att vara ärlig mot sig själv och sin kropp och sina drömmar ger man sig själv mod och självförtroende.
Saknar man ärlighet i sitt liv så står man fast i dåliga jobb, står inte upp för sig själv, låtar kropp och behov gå i 2,3,4,5:e hand och att ta beslut lämnas till alla andra. Du står utanför allt, du körs över, du lider inombords och blir tommare för varje dag.
Be honest-be healthy.
Varför reagerar vi starkt på lögner hos nära och kära? Varför reagerar inte vi när vi ljuger för oss själva?När vi väljer att böja ner huvudet när vi egentligen vill stå upp och försvara oss. När vi jobbar kvar i jobb som försvagar våra själar. Lever i förhållanden som bryter ner.
Varför reagerar vi inte lika stark. Varför skriker vi inte. "Du ljuger!" "du ljuger!" "Du ljuger!"
Kroppen är ett under. Kroppen vet att du ljuger. Kroppen skriker för din skull. När du tror att kroppen sviker för du går upp lr ner i vikt, du får ont, du går sönder, det är kroppen som skriker. Du ljuger, du ljuger för dig själv, du ljuger för dig själv. Det är inte kroppen som sviker. Vi sviker oss själva.
När du nått botten och allt som finns kvar är total orkeslöshet, kanske är det enda tillfället du har för att höra själens röst. Kanske är det bara då, då man känner att det finns inget att förlora. Som hittar vårt medfödda mod att för en gångs skulle stå upp för bara en själv. Då får ärligheten en röst,en syl i vädret.
När allt är tyst, tyst inombords. Vad hör du då?
Ett jämmer, en klaga eller en bejakan?
När allt är tyst, tyst runt omkring. Vad hör du då?
Ett stilla sus, som en kittlande viskning eller bultande hammarslag stål emot stål.
Det är tyst. Allt är tyst. Vad hör du nu?
Stay true och God bless!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar