Ärlig. Mot vem?

Hela ens liv så uppfostras man att det är fult att ljuga. Du ska vara ärlig. 24/7. 

Mot vem ska du vara ärlig. I uppväxten så är det mot familj och skolpersonal. Du ska också alltid vara ärlig mot dina kompisar och det "fulaste" i stundens hetta i nån barns diskussion är att anklaga dem för att just ljuga. Du ljuger! Du ljuger! Du ljuger! Vem har inte skrikit dessa ord och känt sitt innersta gå sönder av sveket när nån just förminskar en, tar bort ens egna ärlighet. 

Sen blir man större. Då ska man vara ärlig mot sin partner, livskamrat. Du ska vara ärlig mot din arbetsplats och alla människor i sin närhet. Man börjar dock färga sin ärlighet. Man inbillar sig att den blir mer lätthanterlig. Att ärligheten helt plötslig kallas vit lögn, det är inte viktigt. Det är inte lögn så länge den är vit. Vilka är vi att bestämma färg på lögn. Vilken är jag att bestämma hur min partner reagerar på ärlighet gentemot vit lögn gentemot ren lögn....vad är skillnad på lögn och vit lögn. 

Så du är ärlig eller ljuger mot alla runt i din närhet. Vad är du mot dig själv?

Vi börjar med uppväxten även här. Du lär dig att vara ärlig mot dig själv. Eller?

När du blir större. Då är man ärlig mot sig själv i sin relation och i sin arbetsplats. Eller?

Jag har aldrig varit ärlig mot mig själv. Alla mina behov har alltid stått förbi föräldrars egna "vad de tror är bäst för mig". Det är livet som förälder, kommer man inte ifrån och något som behöver finnas. 

Men vad är ärlighet mot sig själv när man är barn. Vad behöver man göra för att lära sig från barnsben att vara ärlig mot sig själv, till sitt innersta. 

Lek med tanken hur världen skulle se ut om alla växte upp med en sund ärlighet mot sig själva. Hur skulle sjukskrivningarna se ut? Utbrändhet? 

Vad är ärlighet mot sig själv?

Är det att lyssna på kroppen? 

Lyssna på själen?

Höra på sina drömma?

Att vara ärlig mot andra är nogsvårt men att vara ärlig mot sig själv är svårast.

Jag har massa vita lögner i mitt liv. Anpassa dig efter samhället. Anpassa dig efter den sociala normen. Stå inte upp för dig-stick inte ut. Gör inget väsen, gör som alla andra vill. Då blir du accepterad, då tjänar du pengar, då får du vänner, du är normal, du är "svensk".

Jag tror att "jantelagen" grundar sig i att vi inte ska vara ärliga mot oss själva. Om jag är ärlig mot mig själv så kan inte den typiska svenska jantelagen få nått att fästa i.

Vad kan man tvinga sin kropp till som sitt innersta väsen känner är fel. Hur mycket kan man stå ut med tills hela sitt system slås ut. Ärlighet föder kroppen, lögner utmärglar den. 

Stay true to your self. Love you as in Your self. Genom att vara ärlig mot sig själv och sin kropp och sina drömmar ger man sig själv mod och självförtroende. 

Saknar man ärlighet i sitt liv så står man fast i dåliga jobb, står inte upp för sig själv, låtar kropp och behov gå i 2,3,4,5:e hand och att ta beslut lämnas till alla andra. Du står utanför allt, du körs över, du lider inombords och blir tommare för varje dag.

Be honest-be healthy.

Varför reagerar vi starkt på lögner hos nära och kära? Varför reagerar inte vi när vi ljuger för oss själva?När vi väljer att böja ner huvudet när vi egentligen vill stå upp och försvara oss. När vi jobbar kvar i jobb som försvagar våra själar. Lever i förhållanden som bryter ner.

Varför reagerar vi inte lika stark. Varför skriker vi inte. "Du ljuger!" "du ljuger!" "Du ljuger!" 

Kroppen är ett under. Kroppen vet att du ljuger. Kroppen skriker för din skull. När du tror att kroppen sviker för du går upp lr ner i vikt, du får ont, du går sönder, det är kroppen som skriker. Du ljuger, du ljuger för dig själv, du ljuger för dig själv. Det är inte kroppen som sviker. Vi sviker oss själva.

När du nått botten och allt som finns kvar är total orkeslöshet, kanske är det enda tillfället du har för att höra själens röst. Kanske är det bara då, då man känner att det finns inget att förlora. Som hittar vårt medfödda mod att för en gångs skulle stå upp för bara en själv. Då får ärligheten en röst,en syl i vädret. 

När allt är tyst, tyst inombords. Vad hör du då? 

Ett jämmer, en klaga eller en bejakan?

När allt är tyst, tyst runt omkring. Vad hör du då?

Ett stilla sus, som en kittlande viskning eller bultande hammarslag stål emot stål.

Det är tyst. Allt är tyst. Vad hör du nu?

Stay true och God bless!

Wihoo!!

Jag gjorde sista biten igår för att få min körlicens i trav. Helt fantastiskt, nu är jag tränare och kusk. Jag kan köra mina egna hästar om jag vill. Åh nu vill jag bara ut och vinna! Hehee. 

Det är tur man får lite tur i oturen. I söndags hoppade vår lilla shettis Chicago över bommen när jag körde hem honom från Enköping. Ett mardrömsscenario men tack vare änglar och Guds hjälp löste det sig. "Bara" ett skärsår med två stygn behövdes och nu går han på boxvila med liten sjukhage nån timme om dagen. Helt sjukt att det gick så bra som det gick ändå..

Nu i helgen jobbar jag helg igen, hinner ju ingenting! Och nästa helg kommer Niklas oh mamma. Niklas ska sommarjobba hos oss några veckor och mamma flyger med så Niklas har sällskap på flyget. Mamma följer med på frilufsmöte på söndag då jag också ska sjunga. Gransåsmötet. Jag sänker nog medelåldern ganska bra där hehehe ;) ska bli kul att få sjunga och spela igen. Alltid roligt :D

God bless u! 

Det är näst sista gången

Oj va det va längesedan jag skrev. Men det har inte hunnit bli nån kyrka heller. Massa resor och lite jobb har gjort det så. Nu idag är det näst sista körningen i Kalmar sen är det teoriprov. Vad jag avskyr teoriprov. Jag är nervös nu och det är 3 v kvar dit. Blir långa veckor dit. 

Sen fyller mattes bebis 1 år idag. Zid har blivit så stor!! Han firade med att sticka utan min tillåtelse till sjön för att bada. 😝 

Dags att lämna hundarna ute i barkaboda och sen blir det Kalmar med min man som följer med idag😃 

God bless! 

Linneryds kyrka

Idag var jag ute i linneryd (min snart hembygd) och hälsade på i svenska kyrkan. Det var en vanlig gudstjänst (trodde jag) och jag satte mig längst bak som vanligt. Gudstjänsten filmades in åt Linneryds äldreboende så mobilen var jag tvungen att sätta på flygplansläge (jag som brukar sitta åt titta på fb...skoja bara) 

Det var för en "svensk kyrka på landet" mycket folk, runt 50-60 personer. Medelåldern var nog runt 65+. 

När gudstjänsten började så berättade mötesledaren om programmet. Jag hade sett på nätet innan om att det skulle vara nån slags diktläsning men trodde inte att det skulle vara hela gudstjänsten(!). En timme diktläsning. (Jippi)

Gudstjänsten handlade om jungfru Maria så alla sånger handlade om henne och dikterna de var skrivna av Bo Setterlind. 

Vi blev också underhållna av Yvonne Tuvesson Rosenkvist. En riktigt bra sångerska. Sjöng också då Maria sånger. Helt underbar röst...

Ulla hette hon som läste dikterna och det gick igenom från Maria barnet till Marias himmelsfärd.

Här kommer dikterna om ni vill leta upp nån. Det är dikternas rubrik.

Marias lovsång

Maria som barn.

Marias längtan är evig.

Ängelns besök.

Till en okänd.

I mörkret.

Vaggsång.

Marias sång.

Marias tröstesång vid ett rastställe på vägen mot Egypten.

Marias vaggvisa.

Maria i Norden.

Det ensammas Madonna. 

Höija(ort) Madonnan. 

Kanske det är natt hos dig.

Hjärtats sändebud.

Andan från Efesos. 

Maria nakrilosa.(paragraf...när jag skulle skriva det ville mitt självstavningsprogram ändra till makrillsås...kul tyckte jag och började fnittra för mig själv i kyrkbänken. )

I själens trädgård.

Marie hjärta. Denna dikt eller inskriptions kanske man ska kalla det skrev Bo på Marie hjärta klockan av de 3 klocktornen han fick namnsätta på Maria kyrkan i Växjö. 

Som ett moln.

I Uzbenski katedralen. 

Här är Marie hjärta dikten 

Jag tillhör Gud.

Min klang är andlig föda.

Där man vill tysta klangens bud,

Tycks tron och hoppet döda.

Nu kallar jag på er att gå till Herrens hus,

Ej större lycka finns,

Än tron på Herrens ljus.

-Bo Setterlind

Psalmerna som sjöngs var 480,357,303 samtliga skrivna av Bo Setterlind.

Jag måste sägs att kulturellt lärde jag mer denna dag än nånsin om prosa, dikter och historia. 

Jag gick till kyrkkaffet efteråt. Satte mig ensam vid ett av borden och efter en längre stund hittade några äldre fram till mig. På det vanligs härliga äldre sättet så skulle det skakas hand och presentationen vad med både förnamn och efternamn. Jag blev ordentligt boostad över mitt förnamn. Hehe "alla" tyckte det var ett sååå fint namn. De var ju så snälla dessa äldre damer och herrar och efter lite "forskning" så kom vi fram till att jag var ingift i en av damernas släkt. (Långt bak men ändå) och "alla" visste ju också vilka mina svärföräldrar var så jag var inte så speciellt anonym speciellt länge..hehe. 

Det var en mysig söndag. Efter kyrka så blev det hem, pussa lite på gubben innan han skulle till golf och jag till stallet. Bestämde mig för att rida Basse idag, hade glömt bort att det är som att rida en älg men det gick. Såg dessutom tussilago, vitsippor och blåsippor. Underbart med vår! Det luktar vår och känns som vår. 

Detta är Bo Setterlind. 

Underbar och konstnärlig teater

Var på teater idag. En kompis till mig som är skådespelare och en otrolig sådan också, har gjort en föreställning som heter "i begynnelsen var ordet". Det var en enmans föreställning och Sebastian hade kanske, ja minst 6 olika roller. Otroligt väl regisserat och planerat. Det fanns bra ljudteknik och filmning i bakgrunden som hjälpte känslan och sebastians sätt att agera är så häftigt. Jag är så imponerad! 

Pjäsen gick igenom Johannesevangeliet med en modern framtoning. Hur det skulle sett ut nu i vår tid med vår teknik och förhållningssätt om Jesus kom då. Hur man lyckas baka in det moderna men ändå beskriva det bibliskt. Skickligt. Skickligt. Skickligt. 

Det märktes att det låg timmar bakom pjäsen med blod,svett och tårar. Jag hoppas Sebastian är stolt över sitt verk. Det ska han vara. 

Imorgon ska jag testa Linneryds kyrka. Jösses, jag är nästan nervös. 

Sebastians pjäs går att boka, han har en turné nu. Oavsett om man är kristen eller inte så är föreställningen otroligt intressant och berörande och inte att glömma..ROLIG! 

(Hur en hel föreställning som leder till korsfästelse kan vara rolig hehe..okey det slutar ju med uppståndelse och fullkomlig försoning med Gud men det är ju petitesser...)

                                          

Här är hans fina affisch. Så proffsig! Hans företag heter Cornerstone produktions och finns på Facebook. Gilla hans sida vet ja!

Gud välsigne dig Sebastian och ditt hjärta för att nå ut till alla med teater. Du har en otrolig gåva! 

Trots denna härliga föreställning erkänner jag att jag i mina tankar var lite borta ibland. Jag har varit ledsen i hjärta och själ sen igår kväll då jag fick veta att min förre arbetsgivare och min väns pappa Tommy Hannè gick bort. Det har varit väntat-han har kämpat länge mot cancern men hans otroliga positiva inställning och hans ständiga övervinnande gjorde att jag trodde att han skulle mirakulöst sparka cancers röv helt enkelt. Det gjorde han inte. Till min sorg och till hans närmsta anhörigas självklara stora sorg och förkrosselse. Mina böner har varit hos dem sen igår kväll och mina tankar och böner för styrka, kraft och lindring i sorg även nu.

Tårar sägs vara läkande. Jag hoppas det för de kommer titt som tätt. Jag kommer aldrig glömma när sig sista såg honom och den kramen jag fick och hans fighting spirit som var i ögonen. 

Vila i frid Tommy och Gud välsigne din familj. 

Love

Equmeniakyrkan med klockrent budskap

Den 9 Mars var jag i Equmeniakyrkan i Växjö. 

Mysig liten kyrka som ligger precis bredvid Mörners väg i Växjö så jag har åkt förbi den massvis med gånger och tänkt hmm..under hur det är där inne.

Då kan jag tala om att det är mysigt, lite "klassiskt" frikyrkligt med litet kapprum, bönesal bredvid kyrksalen och stora portar som leder in dit med många fönster. För en annan som är uppväxt i det lite mindre så känns det väldigt hemma.

Jag kom dit i god tid, satte mig längst bak till höger. Hade bibeln i knät och mobil med anteckningar framme. Jag var redo, kunde ganska snabbt räkna ut att medelåldern låg nog lite högre där än i Ulriksbergkyrkan som var en "ungdomsstudent"kyrka. Här var medelålder kanske runt 45+..De flesta ungdomar var nog barn till medlemmar. Såg inte en enda studentgrupp.

Musiken som sjöngs gemensamt var alla sånger ur den equmeniska psalmboken som är en blandning av frikyrkornas mest populära lovsånger och Svenska Kyrkans mest populära psalmer. En "best of" bok helt enkelt =)

För er som läser och inte vet vad Equmeniakyrkan är så kommer ordet från grekiskan (Ekumenik) och står för enhetssträvande och då speciellt inom kristendomen.(Skulle nån av mina duktiga pastorsvänner läsa och ser att jag skrivit fel får ni väl skriva ett inlägg ;) )

Equmeniakyrkan är en blandning av Baptistsamfundet, metodistkyrkan och Missionskyrkan. Så det är 3 i 1 =)

En ny upplevelse återigen för mig, spännande detta!

Sen blev vi också underhållna med musik av VM brasset. En blåsorkester som var jätte duktiga.

Predikan var en ur en serie om frälsarkransen. Frälsarkransen är ett armband med olika pärlor och där varje pärla har sin betydelse, som ett böneband som hjälper en hålla fokus under bön och tacksägelse. Så varje predikan handlar om en pärla och den pärlan som det handlade om när jag var där var den blåa bekymmerslöshetspärlan.

Predikan:

Hur hanterar vi våra bekymmer? Pärlan i sig är blå, blå som är den himmelska färgen. När man söker på färgen blå i wikipedia så står färgen för tillit, tro och just himmel.

Allt för att påminna oss om att för att kunna lämna sina bekymmer behöver man tillit och tro till himmelen.

Tre röster som berättar hur vi ska hantera våra bekymmer:

1. Jesus

Matt 6:25 Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna?

Matt 6:31 Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss?

Det materiella har fått så stor plats i våra liv. Vi har inbillat oss att ju mer vi har och äger desto lyckligare blir vi/är vi. Det stämmer inte. Vi har inte mått så här dåligt någonsin och vi har det bättre än någonsin.

Bibeln säger själv, sök FÖRST! Hans rike och rättfärdighet så ska du få allt det andra också. Sök alltså Jesus först. Det är en utmaning för oss..Har vi som församling gjort det? Har du gjort det?

Sen kom, då ska ni få allt det andra också..Det är en turordning att följa. Jesus först och sen "FÅR" du det andra. Det är inget du behöver söka, köpa eller begära. Du får det du behöver och det enda du behöver göra är att söka Jesus..först.

2. Paulus

Fil 4:6-7 Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. 7Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.

Det är viktigt att vi inte bara begär saker från Gud utan att TACKA Gud för det du redan har. Då ska Guds frid ge era tankar skydd. När du tackar så får du frid. När du tackar får du skydd i dina tankar. Hur ofta ränner inte tankarna iväg och fylls utav det ena problemet efter det andra. Man skapar t.om problem och helt plötsligt känns det som om hela världen vilar på dina axlar. Det är där du får skydd av Gud. Tacka Gud för det du har och det du får uppleva och du SKA få Guds frid och skydd. Alla som varit eller är utbrända, deprimerade eller oroliga kan förstå mer än någon annan hur den friden är mera värd än allt vi tänker. Fullkomlig frid i tanke och hjärta..hur ofta känner du det? Hur ofta tackar du Gud.

3. Petrus

1 Pet 5:7 ..och kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er.

Vilken grej! Kasta..smaka på ordet kasta. Vad betyder det för dig?  Du kastar allt som du inte vill ha, allt som är sönder, trasigt och inte behövs. Precis som med bekymmer. Behöver du ditt bekymmer? (nej..) Vill du ha bekymmer?(nej..) Så skrynkla ihop ditt bekymmer och kasta det i Jesu soptunna. Han vill ha det. Han har omsorg om dig! Han är den mänskliga återvinningstationen. Han tar allt det fula,jobbiga och besvärliga och förvandlar det till frid, skydd och omsorg.

Jag säger det igen..vilken grej. Här har vi nån som vill ta dina bekymmer. Låt honom med stort H ta det.

3 råd för att slippa bekymmer och oro.

1. Be mer. Ta kontakt med Gud. När vi inte ber så oroar vi oss och bönen är nyckeln till att i mötet med Gud kunna ge alla bekymmer till Gud och där slippa all oro.

2. Lita mer på Gud. Lita på att han vill ta dina bekymmer på sig. Lita på att han kan hjälpa och lösa. Lita på att Han har omsorg om dig. Kommer du ihåg vad den blåa färgen stod för? Tillit var det ja.

3. Lev lite mer för dagen. Jesus säger fritt översatt: "oroa dig inte för morgondagen. Varje dag bär sin egen plåga." hur sant är inte det. Ta den dagen du har IDAG och GÖR det till din dag. En berättelse: (prästen) Jag var i kyrkan en vanlig vardag och en av våra ungdomar kom för att plugga i kyrkan. Jag såg efter en stund att han såg väldigt besvärad ut och jag gick fram till honom och frågade vad som stod på. Pojken tittade upp på mig och sa "jag tittade längst bak i matteboken och kollade på talen och jag fattar inte hur jag ska klara det? Jag fattar ingenting! Jag kommer aldrig att klara matten.." Jag bad honom slå upp första sidan i boken och frågade om han förstod de talen som står där. "ja" Är det inte bättre att ta matteboken från början? Du kommer att lära dig allt eftersom och när du kommer till slutet av matteboken kommer talen inte att framstå lika svåra och jobbiga som nu. slut

Precis så är det med ditt liv. När vi ständigt tittar på sista sidan så känns livet övermäktigt, att det är oövervinnerligt och omöjligt. Ta din dag idag och lev det idag. Sista sidan kommer oavsett men se till att lära dig så mycket som möjligt så kommer den sista sidan inte upplevas svårare än de tidigare sidorna.

Ja, det var den predikan. Jag kan tillägga att det var den kortaste predikan jag varit på. Den tog max 30 min. Hela mötet med musik och predikan var på ca. 1 timme. Helt otroligt. Jag är ju van med 2-2,5 timmars möten. Predikan var väldigt talande i mig den dagen, jag var fylld av bekymmer och varit ganska länge. Mått dåligt och bara sett på den sista sidan av mitt liv och undrat hur jag ska klara detta. Det var ett otroligt bönesvar att få den predikan rakt in i hjärtat.

Jag kan också tillägga att jag har låtit Helig Ande leda mina ord nu när jag skrev ner predikan på bloggen, jag skriver under mötet ner lite kråkfötter men när jag sen skriver in det här så låter jag även Helig Ande "fylla ut" med vad han tycker ska få sägas. Så det är inte ett rent copy-paste från predikan men till största del är det prästens ord.

Efter mötet var det kyrkkaffe. Den var i källaren, jag hittade min väg ner och tog för mig av godsakerna och satte mig senare vid ett större långbord. Det tog ca. 1 sek sen kom en och frågade om hon fick sitta brevid mig, hon hade en bebis och det visade sig att det var den mammalediga ungdomspastorn och det tog bara ytterligare några sekunder så var halva församlingen framme för att hälsa på lilla bebisen som var där för första gången sen förlossningen och då jag satt där blev det ju så att dom hälsade på mig också. Jag satt i ständiga samtal med de närmsta vid mitt borde i säkert 40 min innan det blev en naturlig avtrappning då folk skulle vidare osv. Ingen tvekan om att man känner sig sedd och välkommen där.

Nu var det min jobbhelg helgen efter och då blev det ingen kyrka och förra helgen så blev jag lite lat och gick till en församling som jag gått till tidigare för att träffa och umgås med en vän där. Nu på söndag får vi se vad det blir för något. =)

Har du frågor och funderingar så skicka mig ett meddelande! Vill du att jag ska be för något i ditt liv? Går du igenom något för stort och för oövervinnerligt? Låt mig be för dig. Bara tanken på att någon tänker lite extra på dig oavsett om du tror på bön eller inte kan ibland hjälpa och stärka. Det räcker med att jag tror på att bön hjälper.

Tills vi ses igen! Puss och kram skumbanan!

Uppmuntrande söndag

I söndags tänkte jag slå till med att prova en frikyrka, tänkte att jag tar första kyrkan jag kommer att tänka på och tänkte då på Ulriksbergskyrkan. Mötet börjar 10.00, jag måste då åka hemifrån strax efter 9.00. Tidig morgon på helgen tycker jag, men det var bara att masa sig upp.

Jag hade förväxlat kyrkan med en annan i tanken, så jag tänkte inte på att det var den kyrkan som min mans kusin går i. Så när jag så "anonymt" gick in där så var jag inte så "anonym" längre.
Innan jag träffade på kusinen med sitt sällskap så var jag "anonym", och passade på att tänka på hur jag bemöttes.
Den där församlingen är mycket större än nån annan församling jag varit i än så länge i Växjö, vilket gör att jag känner mig mer hemma. Påminner helt enkelt om Uppsala. Många studenter vilket också då påminner om..Uppsala. Bra lovsångsband, duktiga sångare..påminner om Uppsala. Helt enkelt en liten "hemmakänsla".

Jag blev ordentligt omhuldad när jag kom in, redan vid ytterdörren stod en värd och sa välkommen, sen stod det ytterligare en värd vid ingången till kyrksalen och tog i handen. Jag mötte dessutom flera unga och medelålders i kapprummet där det inte bara va den "du är ny, jag är nyfiken på dig" blicken utan fick en nick, ett leende och nån sa faktist hej. Till lilla mig.
Självklart fattade jag ju att jag antagligen skulle träffa på mannens kusin med sällskap så jag letade lite efter dem när jag gick in i kyrksalen och när jag såg de satte jag mig faktiskt hos dem. Bröt mitt projektutförande lite..

Ulriksbergskyrkan är en frikyrka, så där känner jag till rutinerna om man säger så. Inget oväntat kom utan bara bekväma, bekanta och enligt mig, fantastiska "rutiner".
Lovsång, välkomstord, bibelord, bön för mötet, lovsång, predikan, lovsång/inbjudan till förbön. Classic so to say.
En fin extra "touch" dom hade var att dom hade c. 9-10 olika nationaliteter framme som sa God morgon och välkomna på deras olika språk. Det var väldigt väldigt fint.
De har väldigt mycket lovsång i ulrik.kyrkan. Det uppskattas av lovsångstokiga MT.

Predikan var klockren med tanke på vad jag var där på för "mission".
Pastorn i den församlingen hade ett tema som kallades "Guds växthus" och i det tema var dagens predikan om "sund öppenhet. (Du kommer kanske ihåg mitt först inlägg om hela projektet att det jag var ute och letade efter var en församling som var "öppen".)

Jag skrev anteckningar under predikan så ni ska få dom här: (Jag tappade nog tråden ibland så ursäkta om ni inte fattar)

Sund öppenhet. I Temat "Guds växthus" (5 dagars serie. 2/5) 

Kom som du är och låt dig formas till kristuslikhet.
En församling liknar ett växthus. Människorna i församlingen är som plantor. Plantor behöver ljus, värme och god omvårdnad. Om allt är i sin ordning är allt fullt av liv och växt. På samma sätt är församlingen som ett växthus. För att det ska vara fullt av liv och tillväxt behövs ljus, värme och god omvårdnad. En annan sak som är gemensamt med ett växthus och plantorna är att det även behövs beskärning och gallring. Det får inte vara så att en planta tar för mycket plats så att andra plantor inte kan få växa till och precis som när du beskär ett träd och det då bär mer frukt så behövs församlingen beskäras så att det bär mer frukt. Det gör ont men det är nödvändigt.
"Ordet blev kött(...)och han var full av nåd och sanning. Joh. 1:14
Som en församling måste man hålla ihop nåden och sanningen. Lyckas man med det så växer det.
(...)"varken den som planterar eller den som vattnar betyder något. Bara Gud kan ge växten". 
1 kor 3:5-7
Det handlar aldrig om oss i slutändan. Det är aldrig församlingen som "skapar" växten. Det är alltid Gud som har sista ordet. Gud som gör "the final touches".

Guds nåd

Nåden gör oss hela som människor och får oss att blomma ut.
Utan nåd kommer vi inte att blomma ut till den människa som vi är skapade till och inte att växa.
Det behövs ljus, värme och omsorg.
För att som församling kunna vara ett redskap behöver vi visa vem Kristus är.
"Av hans nåd har vi alla fått nåd och åter nåd" Joh 1:16
"Barmhärtig och nådig är Herren. Sen till vrede och rik på kärlek" Ps.103:8
Nåd är att få förlåtelse och nåd är att GE förlåtelse.
Det är ingen rättighet. Nåd är något du får utan att förtjänat det. Nåd är att när du misslyckas så blir du förlåten. Nåd är inte"överslätande" av synder, det är att bli befriad från synderna. Guds nåd provocerar och befriar.
Om du vet att du är i behov av nåden--då är den befriande.
Men om du,som fariséerna, tycker att du är lite "förmer" än andra människor, ja då är nåden provocerande. Det var därför Jesus var så provocerande för fariséerna. De hade sin perfekta fasad men med ett ruttet inre. Jesus såg igenom skalet och erbjöd nåd, men eftersom de ansåg sig själva "perfekta" så blev det oerhört provocerande.
Vi måste ge utrymme till nåd.
Sanningen i sig, i sin ensamhet och utan nåd. Den befriar inget.
För att kunna säga sanning behöver man nåden.
Sanning kan utan nåd vara rent av mer skadlig än man tror. Bryta ner istället för att bygga upp. Trycka ner och fängsla istället för att förlösa och befria en människa. Jesus sa alltid sanning, och använde sig alltid av nåden som nyckel till befrielse. Människan vet redan sin skuld, Jesus visade att han visste men att han erbjöd något så mycket bättre. Kärlek. Nåd. Förlåtelse.

"Väx till i nåd och i kunskap om vår Herre och frälsare Jesus Kristus".2 Pet 3:18
"Se till att mogna i nåden och insikten om vår mästare och befriare Jesus Kristus" 2 Pet 3:18
"Ty av nåden är ni frälsta, inte genom tron" Ef. 2:8-9
Räddningen är helt och hållet Guds..

Nådens fostran

"(...)Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som är, medan vi väntar på det saliga hoppet(...) Tit 2:11-13

Guds sanning

"Inte heller jag dömer, gå nu och synda inte mer" Joh 8:11
För att sanningen ska "ta rätt" behövs det lindas in i mycket nåd. Ordet sanning har med verklighet att göra. Att leva i det verkliga livet, utan roller och masker. Vi ska hjälpa varandra ut i det verkliga livet. Jesus var alltid verklig. Han visade de mänskliga sidorna, han var ledsen, arg, glad och samtidigt befriande.

Min lilla sammanfattning.
// För att kunna befria en människa från sin skuld och skam, behövs sanningen. Den i sig är inte befriande men i sanningen måste det finnas nåd och med nåden kommer ju då förlåtelse. Nåden och förlåtelsen kommer av ren kärlek. Så när vi säger sanningen till en människa får det inte vara med en sanning som byggs på "jag är bättre än dig därför kan jag säga hur dåligt du är" utan sanningen ska "byggas" med kärlek. Genom den kärleken kan nåden uppenbaras och fullständig förlåtelse upplevas och människan kan lämna sin skulder och sin skam och bli helt befriad. Genom att låta nåden och kärleken den har gå först, är det omöjligt att döma en människa. Gud dömer. Gud förlöser. Vi är redskap och inga Gudar. Många verkar dock ha vänt på dom två. Ibland använder sig vissa av Gud som ett redskap för att själva göra sig till "gud"="framstå som perfekt".

När vi låter alla fungera på de olika sätt som de redskap vi är skapade att vara i Guds växthus, några vattnar, några planterar, några gödslar och några skördar. Det är då en församling växer och det är så en församling visar sig som den helhet som kristikropp fungerar. Men oavsett hur mycket vi sköter om våra växthus så är Gud alltid den som skapar växten. Hallelujah.  //

Jag tycker väldigt mycket om predikan som var. Det var saker jag tänkt, tyckt och funderat mycket på själv.

Tillbaka till projekttankar då.
När mötet var slut och det var dags för kyrkkaffe så skulle vi gå och ta oss en kopp kaffe(Jag har ju sockerförbud i feb så ett glas vatten blev det för mig) och medans vi gick ut ur kyrkosalen stoppade en kvinna mig och frågade om inte jag var babysiminstruktör. Blev ytterst förvånad då jag i mitt huvud fortfarande borde vara "anonym" i denne församling. Jag svarade att det var jag ju. Då drog kvinnan fram sin dotter med man och deras bebis som jag haft flera perioder i babysim i Växjö. Så roligt! Vi pratade ett bra tag, lilla frikyrkovärlden kom åter fram då vi insåg att vi kände bekantas bekanta os.v. Lilla plutt Sverige..alla känner alla.
Det var i vilket fall som helst, väldigt trevligt och mysigt.

Jag berättade om mitt lilla projekt för kusinen jag satt med under mötet och fick skämtsamt frågan vilket "betyg" Ulriksbergskyrkan" fick. Nu sysslar jag definitivt inte med betyg på kyrkor, men jag kan säga att i söndags var en dag då Gud levererade överraskningar på rad. =) Gud får 5 av 5 kors ;)

När jag skulle gå från kyrkan och återigen var själv i kapprummet så sa en okänd kvinna för mig i samma rad ett gulligt hej då medan jag satte på mig jackan. Jag tittade upp och log, sa hej då och gick därifrån.

Jag tror, utan att veta självklart, att mitt besök där hade varit lika trevligt även om jag inte suttit med min mans kusin med sällskap. Det bemötandet och välkomnandet jag fick när jag kom och gick ensam var väldigt väldigt bra. Frågan är, hur lever den församlingen upp till sin egen pastors predikan?
Är det en sund öppenhet där sanningen levereras med Nåd och kärlek?
Jag är nästan sugen på att faktiskt börja gå i den församlingen och veta om jag skulle bli accepterad där.

Gör en fortsatt bra vecka, njut av Guds nåd. Det finns alltid något att tacka för om du så bara kan tacka för Guds nåd en dag så gör det. Tacksamhet skapar en närmare relation med Gud Fadern.

God bless u. Kom ihåg. Du är förlåten. Gå nu och synda inte mer.

LOOOOVE