Jag hade förväxlat kyrkan med en annan i tanken, så jag tänkte inte på att det var den kyrkan som min mans kusin går i. Så när jag så "anonymt" gick in där så var jag inte så "anonym" längre.
Innan jag träffade på kusinen med sitt sällskap så var jag "anonym", och passade på att tänka på hur jag bemöttes.
Den där församlingen är mycket större än nån annan församling jag varit i än så länge i Växjö, vilket gör att jag känner mig mer hemma. Påminner helt enkelt om Uppsala. Många studenter vilket också då påminner om..Uppsala. Bra lovsångsband, duktiga sångare..påminner om Uppsala. Helt enkelt en liten "hemmakänsla".
Jag blev ordentligt omhuldad när jag kom in, redan vid ytterdörren stod en värd och sa välkommen, sen stod det ytterligare en värd vid ingången till kyrksalen och tog i handen. Jag mötte dessutom flera unga och medelålders i kapprummet där det inte bara va den "du är ny, jag är nyfiken på dig" blicken utan fick en nick, ett leende och nån sa faktist hej. Till lilla mig.
Självklart fattade jag ju att jag antagligen skulle träffa på mannens kusin med sällskap så jag letade lite efter dem när jag gick in i kyrksalen och när jag såg de satte jag mig faktiskt hos dem. Bröt mitt projektutförande lite..
Ulriksbergskyrkan är en frikyrka, så där känner jag till rutinerna om man säger så. Inget oväntat kom utan bara bekväma, bekanta och enligt mig, fantastiska "rutiner".
Lovsång, välkomstord, bibelord, bön för mötet, lovsång, predikan, lovsång/inbjudan till förbön. Classic so to say.
En fin extra "touch" dom hade var att dom hade c. 9-10 olika nationaliteter framme som sa God morgon och välkomna på deras olika språk. Det var väldigt väldigt fint.
De har väldigt mycket lovsång i ulrik.kyrkan. Det uppskattas av lovsångstokiga MT.
Predikan var klockren med tanke på vad jag var där på för "mission".
Pastorn i den församlingen hade ett tema som kallades "Guds växthus" och i det tema var dagens predikan om "sund öppenhet. (Du kommer kanske ihåg mitt först inlägg om hela projektet att det jag var ute och letade efter var en församling som var "öppen".)
Jag skrev anteckningar under predikan så ni ska få dom här: (Jag tappade nog tråden ibland så ursäkta om ni inte fattar)
Sund öppenhet. I Temat "Guds växthus" (5 dagars serie. 2/5)
Kom som du är och låt dig formas till kristuslikhet.
En församling liknar ett växthus. Människorna i församlingen är som plantor. Plantor behöver ljus, värme och god omvårdnad. Om allt är i sin ordning är allt fullt av liv och växt. På samma sätt är församlingen som ett växthus. För att det ska vara fullt av liv och tillväxt behövs ljus, värme och god omvårdnad. En annan sak som är gemensamt med ett växthus och plantorna är att det även behövs beskärning och gallring. Det får inte vara så att en planta tar för mycket plats så att andra plantor inte kan få växa till och precis som när du beskär ett träd och det då bär mer frukt så behövs församlingen beskäras så att det bär mer frukt. Det gör ont men det är nödvändigt.
"Ordet blev kött(...)och han var full av nåd och sanning. Joh. 1:14
Som en församling måste man hålla ihop nåden och sanningen. Lyckas man med det så växer det.
(...)"varken den som planterar eller den som vattnar betyder något. Bara Gud kan ge växten".
1 kor 3:5-7
Det handlar aldrig om oss i slutändan. Det är aldrig församlingen som "skapar" växten. Det är alltid Gud som har sista ordet. Gud som gör "the final touches".
Guds nåd
Nåden gör oss hela som människor och får oss att blomma ut.
Utan nåd kommer vi inte att blomma ut till den människa som vi är skapade till och inte att växa.
Det behövs ljus, värme och omsorg.
För att som församling kunna vara ett redskap behöver vi visa vem Kristus är.
"Av hans nåd har vi alla fått nåd och åter nåd" Joh 1:16
"Barmhärtig och nådig är Herren. Sen till vrede och rik på kärlek" Ps.103:8
Nåd är att få förlåtelse och nåd är att GE förlåtelse.
Det är ingen rättighet. Nåd är något du får utan att förtjänat det. Nåd är att när du misslyckas så blir du förlåten. Nåd är inte"överslätande" av synder, det är att bli befriad från synderna. Guds nåd provocerar och befriar.
Om du vet att du är i behov av nåden--då är den befriande.
Men om du,som fariséerna, tycker att du är lite "förmer" än andra människor, ja då är nåden provocerande. Det var därför Jesus var så provocerande för fariséerna. De hade sin perfekta fasad men med ett ruttet inre. Jesus såg igenom skalet och erbjöd nåd, men eftersom de ansåg sig själva "perfekta" så blev det oerhört provocerande.
Vi måste ge utrymme till nåd.
Sanningen i sig, i sin ensamhet och utan nåd. Den befriar inget.
För att kunna säga sanning behöver man nåden.
Sanning kan utan nåd vara rent av mer skadlig än man tror. Bryta ner istället för att bygga upp. Trycka ner och fängsla istället för att förlösa och befria en människa. Jesus sa alltid sanning, och använde sig alltid av nåden som nyckel till befrielse. Människan vet redan sin skuld, Jesus visade att han visste men att han erbjöd något så mycket bättre. Kärlek. Nåd. Förlåtelse.
"Väx till i nåd och i kunskap om vår Herre och frälsare Jesus Kristus".2 Pet 3:18
"Se till att mogna i nåden och insikten om vår mästare och befriare Jesus Kristus" 2 Pet 3:18
"Ty av nåden är ni frälsta, inte genom tron" Ef. 2:8-9
Räddningen är helt och hållet Guds..
Nådens fostran
"(...)Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som är, medan vi väntar på det saliga hoppet(...) Tit 2:11-13
Guds sanning
"Inte heller jag dömer, gå nu och synda inte mer" Joh 8:11
För att sanningen ska "ta rätt" behövs det lindas in i mycket nåd. Ordet sanning har med verklighet att göra. Att leva i det verkliga livet, utan roller och masker. Vi ska hjälpa varandra ut i det verkliga livet. Jesus var alltid verklig. Han visade de mänskliga sidorna, han var ledsen, arg, glad och samtidigt befriande.
Min lilla sammanfattning.
// För att kunna befria en människa från sin skuld och skam, behövs sanningen. Den i sig är inte befriande men i sanningen måste det finnas nåd och med nåden kommer ju då förlåtelse. Nåden och förlåtelsen kommer av ren kärlek. Så när vi säger sanningen till en människa får det inte vara med en sanning som byggs på "jag är bättre än dig därför kan jag säga hur dåligt du är" utan sanningen ska "byggas" med kärlek. Genom den kärleken kan nåden uppenbaras och fullständig förlåtelse upplevas och människan kan lämna sin skulder och sin skam och bli helt befriad. Genom att låta nåden och kärleken den har gå först, är det omöjligt att döma en människa. Gud dömer. Gud förlöser. Vi är redskap och inga Gudar. Många verkar dock ha vänt på dom två. Ibland använder sig vissa av Gud som ett redskap för att själva göra sig till "gud"="framstå som perfekt".
När vi låter alla fungera på de olika sätt som de redskap vi är skapade att vara i Guds växthus, några vattnar, några planterar, några gödslar och några skördar. Det är då en församling växer och det är så en församling visar sig som den helhet som kristikropp fungerar. Men oavsett hur mycket vi sköter om våra växthus så är Gud alltid den som skapar växten. Hallelujah. //
Jag tycker väldigt mycket om predikan som var. Det var saker jag tänkt, tyckt och funderat mycket på själv.
Tillbaka till projekttankar då.
När mötet var slut och det var dags för kyrkkaffe så skulle vi gå och ta oss en kopp kaffe(Jag har ju sockerförbud i feb så ett glas vatten blev det för mig) och medans vi gick ut ur kyrkosalen stoppade en kvinna mig och frågade om inte jag var babysiminstruktör. Blev ytterst förvånad då jag i mitt huvud fortfarande borde vara "anonym" i denne församling. Jag svarade att det var jag ju. Då drog kvinnan fram sin dotter med man och deras bebis som jag haft flera perioder i babysim i Växjö. Så roligt! Vi pratade ett bra tag, lilla frikyrkovärlden kom åter fram då vi insåg att vi kände bekantas bekanta os.v. Lilla plutt Sverige..alla känner alla.
Det var i vilket fall som helst, väldigt trevligt och mysigt.
Jag berättade om mitt lilla projekt för kusinen jag satt med under mötet och fick skämtsamt frågan vilket "betyg" Ulriksbergskyrkan" fick. Nu sysslar jag definitivt inte med betyg på kyrkor, men jag kan säga att i söndags var en dag då Gud levererade överraskningar på rad. =) Gud får 5 av 5 kors ;)
När jag skulle gå från kyrkan och återigen var själv i kapprummet så sa en okänd kvinna för mig i samma rad ett gulligt hej då medan jag satte på mig jackan. Jag tittade upp och log, sa hej då och gick därifrån.
Jag tror, utan att veta självklart, att mitt besök där hade varit lika trevligt även om jag inte suttit med min mans kusin med sällskap. Det bemötandet och välkomnandet jag fick när jag kom och gick ensam var väldigt väldigt bra. Frågan är, hur lever den församlingen upp till sin egen pastors predikan?
Är det en sund öppenhet där sanningen levereras med Nåd och kärlek?
Jag är nästan sugen på att faktiskt börja gå i den församlingen och veta om jag skulle bli accepterad där.
Gör en fortsatt bra vecka, njut av Guds nåd. Det finns alltid något att tacka för om du så bara kan tacka för Guds nåd en dag så gör det. Tacksamhet skapar en närmare relation med Gud Fadern.
God bless u. Kom ihåg. Du är förlåten. Gå nu och synda inte mer.
LOOOOVE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar